läcker fniss
Man är inte helt i balans, det är man inte. Men jag är glad. Jag går genom redaktionen och kan inte riktigt hålla mig för skratt. Jag läcker fniss. Och jag kan inte koncentrera mig. Min kropp är ostyrig och mitt hår ser älskat ut. Imorse kom jag till jobbet med tröjan ut och in och på mitt skrivbord ligger tidningar uppslagna med shoppingsidor, långa intervjuer med Barack Obama och bokrecensioner. Inte en enda budgetmall är öppen på remote desktop och användarmanualen har ett alldeles för gammalt senast-uppdaterat-datum.
Det känns som det kändes när man skulle fylla tvåsiffrigt. Som kvällen innan en lång semester som mamma och pappa planerat eller som när tomten bar fram det största paketet till just mig. Som när Peter Erlandssson, hångelkungen, gick fram till just mig när de började spela "when a man loves a women" på Parkens mellanstadiedisco. Det är som att släppa styret när cykeln redan börjat vobbla. Det är metaforiskt som att skrubba den där lägenheten i Örby med klorin under nätterna när jag bara grät. Som den första frukosten vid det där köksbordet som såg helt annorlunda ut i ett burspråk på andra sidan stan. Det är den sista och den första spiken i kistan för vad som kunde varit ett helt annat 2009.
//
