måndagen efter

Behöver jag säga att det gick åt skogen med fredagkväll i sängen? Men jag kände mig duktig ändå, det gjorde jag. I säng innan fyra efter att omsorgsfullt tvättat bort sminket med nyinhandlad Chanel och därefter kokat te (!) och ätit två ägg framför en film om irländskor som blev instängde hos nunnor för slyneri. Underbara, underbara lördag i ljuvliga vänners sällskap därefter. Skön brunch på Mocco där jag unnade mig så mycket juice jag orkade bälga i mig (39 kronor munnen, det är lyx det). Därefter snabbrunda på stan där ett par panikprovade Acnetrasor på Åhléns fem i sex satt som ett smäck och fick rädda lördagkvällens klädångest. Att jag till detta kunde slänga på mig Back-kappan lite nonchalant över axlarna gjorde inte saken sämre. Jag kunde dock aldrig riktigt släppa att jag hade den på mig och såg nervös och stissig ut runt folk med potentiella brännmärken i händerna. Det gjorde hela outfiten mindre charmig. Det och det faktum att kappan knappast är gjord för Sverige i januari. Men ah! The joy!


Hur gjorde jag förr när jag jobbade så mycket på helger? Jag har inte TID med det längre. Timmar ska spenderas på så mycket annat. Dock aldrig städning och tvättning längre. Mer hängning. Umgåsning med människor jag fucking älskar. Jag är nykär i alla sådana människor. Ja, nykär. Nykär i hur lycklig jag oftast är. I hur jag kan tillåta mig själv att leva just nu. Att inte längta efter någonting i hela världen när jag äter alldeles för dyr löjrom på Sturehof med bästa K och fnissiga tjejer i sina nya reafynd. Jag har inte tid med något annat då. Än just det. Just då.


Och senare på natten får jag sova i någons knä till Bob Dylan på lägsta volym. En trasig någon vars ångest jag lindrar något genom att somna innan han hunnit röka färdigt cigaretten han just tänt. Tänk att jag plötsligt lindrar ångest. Jag har ingen och kan plötsligt ta på mig andras. Jag kan bära deras tunga överrockar en stund. De får hänga över min stol. Även när jag är hemma ensam


God natt lilla du, säger jag till mig själv när jag släcker lampan. Och när jag vaknar myssnoozar jag med mig själv och min varma säng.


//


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0