var det bättre förr?
Det är ju bättre än förr. Det är det ju. Söndagarna. Så har jag också vant mig vid att "ses" inte är tacomys hos föräldrar, en film inomhus när det är snöstorm ute och osminkad nakenhet över en skål med karameller. Att "ses" är något helt annat. Inte nödvändigtvis sämre. Bara fundamentalt annorlunda. Annorlunda är också väldigt, väldigt bra. Just nu.
Jag längtar inte efter det där andra. Min lägenhet är inte gjord för det längre. Jag förknippar det med O. Hans mac-miljö där jag kunde välja och vraka och sedan ändå somna med sevvanlatte i knät. När han ömt lade en filt runt mig utan att en endaste gång reflektera över det faktum att jag aldrig, med en aldrig så liten rörelse, återgäldade ömheten. Någon gång, när vi sov, råkade kanske min arm i en sömnig rörelse falla över hans skuldra. Det uppfattade han alltid som kärlek. Mumlade mitt namn och smekte därefter mitt hår tills jag hann både vakna och somna om igen.
Det är som sagt. Annorlunda. Nu
H var med igår. På spy. Förstår inte hur hon står ut. Hur någon gör det. Vi gör ingenting. Vi står där. Exponerar fejset i speglarna. Avböjer otaliga frierier från desperata som inte vill avsluta kvällen i det där rummet. Som vill mera! Längtar efter något mera! Som vill låtsas om att det vore kärlek. En stund. Vi står där. Beställer en öl till. Tittar på svinet, och grisen. Och där är HAN och vad SKÖNT att HAN inte är här och vem är HAN egentligen. Yta, yta.
Det har jag råd med. 2009 har jag råd med det.
//
