kvitter
Nej. Arbetsmässigt lättar det inte det minsta och jag kommer vara tvungen att jobba lite på tisdag innan fakturorna går iväg. Det måste jag. Men det ska jag göra vid Möckelns strand. Med Harry suckandes på golvet vid mina fötter. Han gör så, när han ligger ner. Tittar upp med de där hängande ögonen och drar djupt efter andan. Flåsar med sin varma fuktiga andedräkt på min fot. Tittar upp när jag gör det. Vilar sitt huvud mot tassen när jag hamrar på tangentbordet. Ger ifrån sig ännu en suck. Somnar.
Men idag är en ljusare dag. Det är också sol och minst 20 grader ute. Jag har ätit BBQ-pasta i skuggan med min revisor som berättat rövarhistorier om det estniska sjukförsäkringssystemet. Och jag tittar på henne och tänker - du borde inte röka när du är hjärtsjuk och vilket risigt jävla land det här är. Hon är som ett juridiskt uppslagsverk den där kvinnan. For dummies.
Jag är nervös för fredag. Av flera skäl. Men mest för punkt tre på dagordningen. Måste det jämt bara vara gubbar på de där mötena? Gubbar i kostym. Och så jag i något Carin Westerskrynkligt och Acnetunt kjoltyg. Blanc Noir-skor och en väska som kostar mer än Vladislav tjänar på ett år. Före skatt. Det är skillnad på bara gubbar än om det är åtminstone en annan tant med. För gubbar är annorlunda mot kvinnor och när de anstränger sig för att inte vara det blir de extra hårda i tonen för de tänker att henne ska jag minsann inte särbehandla. Det är ju diskriminering eller vadetnuheter. Så jag förbereder mig på grillning. Och tänker drömmande på när klockan slår fem och jag får kasta mig in i den där taxin - mot Kastrup. Mot semester. Jag ska svinga den där väskan upp på bagagebandet och inte ens låta mig tryckas ner av övervikt, fyra timmars försening, 180-kronors ostfranska eller förfärlig internetuppkoppling i det kontaktlösa helveteshålet som är terminal två. Jag ska kvittra ut från Arlanda, kvittra in i en taxi till en djup famn av vänskap och kärlek. I Stockholm.
//
