mer kackerlackor
Jag är som en liten kackerlacka som går omkring här. I min lysrörsupplysta lägenhet (jag glömde köpa tändstickor). Jag går omkring här med bandage kring mitt ben, illgröna tofflor och något slags svindyrt "set" från marc jacobs som ingen ser. Mer än möjligen mina outtröttliga grannar. Det är fest dygnet runt där. Jag köpte skiten (i turkost) någon av de där helgerna när jag tyckte synd om mig själv. Och det enda jag vet nu för tiden när jag tycker synd om mig själv är att handla.
Här hasar jag omkring. Och smular knäckebröd och räknar omsättning. Det är mörkare nu. Än för någon månad sedan. Lägger jag märke till. Och det regnar på den där röda mattan som Deja Vu lagt på gatan. De kommer hålla mig vaken inatt också. Det ser jag det.
Vad meningslöst det är. Men så är det också bara sju nätter kvar tills jag förhoppningsvis får andas en smula. Semester. Att jag alltid ska jobba ända in i kaklet när jag ska till att ha semester. Semester eller sjukskriva sig en vecka med påhittad influensa. Där är jag nästan. Fy helvetes jävlar vad trött jag är. Trött på att jobba och det värker i de förbannade axlarna så jag varken kan sitta, stå eller ligga. Och det värker i hjärtat av längtan. Det gör det också.
//
