for some reason
Och så ringer jag henne. Hör hennes röst. Jag älskar henne. Hon är en kärna i mitt väsen. En förutsättning för mig. Hon är barndom och den dimmiga sjön och underbara, underbara nätter när vi badade nakna i den där sjön. Jag älskar henne och jag har så dåligt samvetet för att jag inte var där den där veckan. Eller den där dagen. Jag ville vara det. Hon är - sett ur vissa synvinklar - livets mening. Hon älskar mig. Hon kommer att finnas i mitt liv så länge jag lever. När jag vill hemfalla åt något. Vill jag hemfalla åt henne. När jag längtar bort - längtar jag alltid efter henne.
Hon har dåliga sidor. Det har hon. Men hon är också verklighet för mig. Hon påminner mig om vem jag är. Det har jag mer än någonsin glömt bort. Nu.
Du letar bara efter trygghet. Något bekant. Säger hon när jag berättar om honom. Ja. Det är sjukt säger vi. Men vi har pratat om det så mycket så vi har inget nytt att komma med. Så vi lägger på. Och jag lägger henne tätt intill mitt hjärta. Där ligger mormors medaljong också. Den har jag alltid i väskan när jag flyger.
For some reason.
//
