ingen ångest men väl avsky
Estland. Jag har lite förlikat mig. Mycket märklig känsla. När jag kom tillbaka igår - och kom hem till min lägenhet - pysslade jag. Sådär som jag gör när jag kommer hem. Bonar. Jag är en riktig kvinna faktiskt. Jag skakade lakan, hängde upp en tvätt, diskade och torkade hela bänken (givetvis) och såg till att det inte fanns smulor under bordet vid soffan. Jag tände doftljuset i sovrummet och torkade snabbt av golvet i badrummet. Därefter strök jag en kjol innan jag målade naglarna neonrosa. Kort sagt - som vilken annan kväll som helst. Efter jobbet. Jag har till och med fyllt mitt kylskåp och när jag kom hem (för jag gick förstås till Double Coffee efter pysslandet) kunde jag öppna kylskåpet och välja bland olika saker att äta. Jag valde brungräddat leksandsknäcke (som jag importerat/smugglat) med skivat kokt ägg på. Och äppeljuice. Det var okej. Jag slängde mig ner i soffan sedan. Och åt jordnötter. Därefter somnade jag. Egentligen helt utan den där välbekanta Estlandsångesten.
Däremot hatar jag Estland med en intensitet som kommer ge mig hjärtproblem om jag tvingas bo här under någon längre tidsperiod. Förlåt mig min kategoriska rasism men KOM IGEN. Följande retar mig mest:
I mataffären ska man själv väga och prissätta sina varor - det vill säga allt utom frukt och grönsaker som vägs i kassan även om styckpris på allt är vanligast. Köper man något annat på lösvikt - bröd, nötter etc måste man väga det själv. Vågen är vanligtvis belägen på ett helt annat ställe i butiken och systemet är knappast genomskinligt. När man således kommer till kassan och ska betala UTAN att ha vägt en vara stannar de upp - tittar på mig och säger något på estniska alternativt ryska. I don't know säger jag och spelar dum. Då sitter de bara där. Ringer ett telefonsamtal, vänder och vrider på påsen - slår i några böcker - men det slutar alltid på samma sätt. Med att de bara sitter där och stirrar på mig medan kön bakom växer. Sedan rycker de på axlarna som att den här bristen på lapp var ett oöverstigligt problem. Det här är också en helt representativ skildring av hur ester löser problem, dvs inte alls.
Därefter ska man betala (efter att man struntat i att överhuvudtaget köpa det man tänkt köpa på lösvikt). Växelpengarna MÅSTE läggas på den lilla upphöjda "bänken" ovan för kassan. OCH kvittot. Försöker man att få kassörskan att lägga pengarna i handen eller att inte ta kvittot - stirrar hon stint på en och lägger ändå pengarna på "bänken". Flyttar man sig en halvmeter åt sidan för att börja packa - pengarna upp på bänken. OCH kvitto. Det är som maskiner. OCH kvitto.
Jag hatar Estland. När jag flyttar härifrån kommer jag aldrig, aldrig återvända hit.
//
