stendammslunga
Men jag har inte tid. Med privata saker. Jag har inte tid att bli ledsen. Eller tänka på hur något kunde ha varit men som inte blev. Jag har inte det. Det tar för lång tid. Och så en uppsägning på detta. En chef. Jag har inte tid med det heller. Jag har inte tid att rekrytera en chef. Det kommer falla tillbaka på mig. Det gör det alltid. För jag är dålig. Jag lyckas inte förmedla att jag tror på henne. Så hon tror inte på sig själv. Och då säger hon upp sig. Hon berättar det så snart jag stormat in genom dörren idag. Svettig med en halvt urdrucken latte i handen och resterande halvan på min nya kappa.
Jag gick till jobbet idag. Och försökte rensa tankarna. Dock rensades inte luftvägarna. Det är vidrig luft här. Som kolmättad. Och jag promenerar längs med oändliga bilköer. Tänker att jag lika gärna kan stå på en trappmaskin och röka. Det är samma sak. Men det rensade huvudet lite. Det gjorde det väl.
Jag avskyr Facebook - ska gå ur det där skiten. En aldrig så liten kommentar förstör sånär hela min morgon. Jag ska således börja rensa bland vänner. Sålla hårt.
Nähä, arbetsförmedlingen utland, godmorgon.
//
