värsta?
Jag satt i min soffa igår kväll och tittade på ryskdubbade Två och en halv män och undrade vad som är den VÄRSTA dagen i mitt liv. Alltså den sämsta tänkbara. Det borde borde rimligtvis vara en dag helt utan kärlek, försoning, lindring, omsorg eller förtröstan. Men så minns jag - jag har aldrig haft en sådan dag. Jag har aldrig inte blivit älskad, omhändertagen, tröstad, förlåten. Som mitt värsta väljer jag stället en sådan där grå vardag som jag aldrig vill leva om. En av de där meningslösa dagarna när väldigt lite fungerade som det skulle och när jag somnade ensam med mascaran på. Av ren utmattning. Ofta bryr jag mig inte om att packa ner mig då, utan ligger med täcket på sniskan hela natten. Vaknar ibland och fryser om någon kroppsdel utan att göra något år det.
Jag väljer en sådan dag.
Som den värsta.
Inte igår dock. Igår var långt ifrån den värsta. Den var inte bra. Men det är långt kvar till den värsta.
Ikväll propellerflyg till Stockholm. På återseende. Blåsutvägen.
//
